Sagan om mitt liv.

Uppochner var ordet. Gårdagen kan beskrivas som förväntansfull>nervös>lugn>förvirrad. Hade en dröm om det i natt. Vi var på en tropisk ö, hela gänget, typ alla ungdomar jag känner i Uppsala. Och jag försökte få tag i honom, prata med honom, men han försvann hela tiden i väg, så det gick inte och det gjorde mig så förvirrad. Väldigt svårtolkad dröm, verkligen, heh. Jag antar att jag känner såhär för att allt är så oklart, eller är det det? Allt kanske är solklart, bara det att jag inte fattar? Det kanske är jag som är oklar?

Jag kan vara så påfrestande och en vecka kan vara så otroligt lång ibland.