Sagan om mitt liv.

Natt till onsdag.
Efter att ha sagt godnatt till min bandy-idol på msn, tagit av mig kläderna och läst ett kapitel ur Kafka på stranden, upptäckte jag att det var svårare att somna än sist. Tankarna ville inte ligga still så jag fick hålla i dem och då funkade det till sist. Innan jag vaknade, eller kanske var det tiden mellan det att klockan ringt och punkten då jag kände mig vaken, drömde jag en dröm. I drömmen var jag på en gammal rörig gård ute i skogen, det var snö och jag hade en vännina med mig, kanske Pillan. På gården bodde den här personen som jag träffade för nästan exakt ett år sedan i en annan del av landet. Han bodde på gården med sin mamma. Vi tre, jag, vänninan och den unge mannen, skulle göra något, jag tror att vi skulle åka pulka eller bob i snön. End of scene. 
Vad jag inte kan förstå är först och främst varför jag drömde om honom? Vi har inte särskillt mycket kontakt längre och jag kan inte påstå att det finns ett uns kvar av den respekt, på gränsen till rädsla, jag en gång kände. För det andra verkar det högst otroligt att han skulle bo med sin mamma, eftersom han inte verkade ha mycket till övers för henne. Att de dessutom bodde i snöns land var också paradoxt eftersom vi inte såg antydan till snö då jag var hos honom. Å andra sidan hörde jag att det var snö där nu eller åtminstone förra veckan.

I och för sig så är jag inte vidskeplig och kan strunta i alltihopa.