Sagan om mitt liv.

Jag hade rätt, det var aningen knepigt att sova, far too much going on in my mind. Jag drömde dessutom en mardröm! Jag kan inte minnas senast jag hade en sådan, som verkligen skrämde mig på riktigt. Den var dessutom av den här jobbiga typen som inte går över trots att man vaknar och tänker skarpt på att det bara är en dröm. Nej den kom tillbaka så snart jag slöt ögonen och tillsist var den där trots att jag tittade. Jag hatar sådana drömmar, varesig de är mardrömmar eller ej. Det slutade med att jag fick tända lampen och läsa ett kapitel ur den skralt skrivna bok som ligger på nattygsbordet/tvättkorgen för tillfället. Sen försvann äntligen den förbannade varelsen som försökte äta upp folk á la japansk skräckis, från mitt huvud. Kanske är han fortfarande kvar på sjukhuset där vi firade jul.