Sushi coincidence.
Lördag.
Vid 22-tiden inkom ett sms till min mobil. Jag såg det inte förän 2 timmar senare men det var efterlängtat på sätt och vis. Innan kvällen var slut hade det dimpit in ytterligare 12 sms och även en person på mitt rum.
Det som dock väckte störst undran hos mig var avsaknaden av känslor. Jag hade väntat på detta i 3 månader, visserligen försvann väl den mesta spänningen för ett tag sen men ändå, jag hade väntat mig lite mer drama.
Söndag.
Dave, Höglund och jag gick till Lilla Asien och köpte thaimat och sushi. Och rätt som det var så dök han upp, med sin nya kombo. Beställde hämtmat och satt och hängde i ett hörn, aningen undvikande med tanke på att alla var mer eller mindre vänner eller bekanta. Men äntligen kände jag något, kanske som den där klassiska elektriciteten det brukar skrivas om i romaner, fast inte så starkt.
Jag undrar om det är jag som är seg eller om jag bara har blivit avtrubbad? Inte ens när han rörde vid mig kände jag något. Jag kände mig som en torrlagd flod, utan inlevelseförmåga. Han var ändå väldigt inspirerande senast och jag har många gånger funderat över om han kanske är världens roligaste person. Det var länge sedan jag var sådan här, man brukar ju alltid känna något även om det inte är kärlek eller hat eller rädsla. Det är stor skillnad på att inte känna något alls och på att kanske åtminstone känna lite nyfikenhet eller avsmak. Som tur var är jag bra på att fejka när det behövs. Vi får se vad som händer nästa helg.
1 gång är ingen gång, 2 är lika med 0. Med 3 och 4 då?
Vart är vi på väg?
Vid 22-tiden inkom ett sms till min mobil. Jag såg det inte förän 2 timmar senare men det var efterlängtat på sätt och vis. Innan kvällen var slut hade det dimpit in ytterligare 12 sms och även en person på mitt rum.
Det som dock väckte störst undran hos mig var avsaknaden av känslor. Jag hade väntat på detta i 3 månader, visserligen försvann väl den mesta spänningen för ett tag sen men ändå, jag hade väntat mig lite mer drama.
Söndag.
Dave, Höglund och jag gick till Lilla Asien och köpte thaimat och sushi. Och rätt som det var så dök han upp, med sin nya kombo. Beställde hämtmat och satt och hängde i ett hörn, aningen undvikande med tanke på att alla var mer eller mindre vänner eller bekanta. Men äntligen kände jag något, kanske som den där klassiska elektriciteten det brukar skrivas om i romaner, fast inte så starkt.
Jag undrar om det är jag som är seg eller om jag bara har blivit avtrubbad? Inte ens när han rörde vid mig kände jag något. Jag kände mig som en torrlagd flod, utan inlevelseförmåga. Han var ändå väldigt inspirerande senast och jag har många gånger funderat över om han kanske är världens roligaste person. Det var länge sedan jag var sådan här, man brukar ju alltid känna något även om det inte är kärlek eller hat eller rädsla. Det är stor skillnad på att inte känna något alls och på att kanske åtminstone känna lite nyfikenhet eller avsmak. Som tur var är jag bra på att fejka när det behövs. Vi får se vad som händer nästa helg.
1 gång är ingen gång, 2 är lika med 0. Med 3 och 4 då?
Vart är vi på väg?
Kommentarer
Trackback
