Sagan om mitt liv.

Fruktansvärt långtråkig, dötrist och alldeles alldeles underbar! Jo men visst. Jag upptäckte dock hur dålig jag blivit igen, dålig på att vara social, prata, vara trevlig whatever. Helt tom i huvudet och livrädd för att göra fel, eller det är väl rädslan som tömmer huvudet antar jag. Jag är så fucking rädd för allt. Paralyserad. Ganska hög ångestfaktor i dag. Har kommit hela vägen tillbaka till hata-mig-själv-stadiet. Och jag tror att mitt liv aldrig kommer bli fullständigt och så vill jag bara lägga mig i ett svart, kallt hål och försvinna. Det gör mig gråtfärdig. För det känns som jag aldrig kommer komma över de där sakerna som jag är rädd för utan bara fortsätta att undvika dem, omedvetet, och hitta andra, sämre, lösningar och allt blir bara bajs tillslut.

Men jag kan ju inte varit helt kass för jag fick en ny facebook-vän och även ett löfte om en dans på nästa promotion av en annan. Dessutom blev jag följd till dörren av en tredje. Gentlemän, verkade det krylla av där, vilka också skrämmer mig en smula. Suck.