Snusmummriken

Jag är inte som andra, det bara är så. Visst på många sätt är jag som andra, utåt sett märks ingen skillnad, men ingen av mina vänner skulle nog påstå att jag liknar någon annan de känner. På ett sätt är det bra, jag är stolt över att vara en knasboll, men det är inte alla som förstår sig på mig, vilket jag finner rättså viktigt. Visst skulle jag kunna vara som andra, men då skulle jag förlora mig själv och då fanns väl ännu mindre mening med livet än i nuläget.
Det har inte orsakat mig några större problem, mer än att jag har känt mig utanför, under större delen av mitt liv. Men nu är ju allt så bra att jag förlåter allt, det är ju ingens fel. Man får lära sig att kompensera för sina brister.


Boll
Gnuff?
boll2
Iihh!
boll3
wrrrr..
boll4
Knasfotosession, med mig själv.

Jag skulle vilja tacka pappa för att jag blev lång och smal och mamma för att jag inte blev som pappa.

Min vän Max, han är ändå ännu mer annorlunda än mig, men vi förstår oss på varann på ett alldeles särskillt sätt. Jag tycker om att sitta och klia honom i håret och låtsas som om han vore ett husdjur. Han har ju päls?

Det är synd att inte fler är som oss, vi har det ju så bra. :o)

Max
Max och jag. :o)

Kommentarer
Postat av: manlix

Söt :)

2006-12-03 @ 20:07:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0