Sthlm

Idag var jag i stockholm och fikade, det var mycket trevligt. Vissa människor är bara lätta att umgås med. Bara man är intelligent och har självdistans och humor. Haha. ;o)

När jag åkte tåg så hade jag såklart ipoden i öronen. Lyssnade på keane och robyn, upptäckte några väldigt talande texter, som jag nästan hade kunnat skriva själv. Några av dem passar kanske bättre in på mitt tidigare liv medan andra passar in nästan jämt.


http://www.sing365.com/music/lyric.nsf/Should-Have-Known-lyrics-Robyn/105E1AA4A9995D63482570FD001E8F1C

http://www.azlyrics.com/lyrics/keane/leavingsosoon.html



J
ag glömmer ofta att relationer tar tid, de tar oftast inte så mycket kraft med de tar tid och jag har inte alltid det tålamodet.
Två gången under de senaste veckorna har jag fått frågan vilka som är mina dåliga sidor. Det är en svårt fråga, inte för att jag inte har några dåliga sidor utan för att de är aningen svåra att definiera. Men jag tror att de värsta sakerna jag gör är att inte ha överseende med andras brister och så det där med tålamodet, jag vill att saker ska hända på en gång att relationer bara ska uppstå och jag blir frustrerad när allt inte blir som jag vill eller väntat mig. När de bästa relationerna egentligen är dem som får ta sin tid att växa fram och där allt sker relativt medvetet, man ger varandra tid att tänka efter och välja den andres sällskap. Sen är det ju förståss skillnad på relationer som till största delen bygger på text på två skärmar och relationer man har ute i verkligheten, en otrolig skillnad. Anledningen till att jag har svårt för att se över med andras brister är därför att jag har höga krav på mig själv, jag strävar nästan alltid efter perfektion. Jag vill vara snygg, ha snygg kropp, ha snygga kläder, snygg stil, snygg gång, snyggt hemmarga, vara trevlig, omtänksam, rolig, smart, intressant, uppdaterad, ha självdistans, komma överens, vara duktig på det jag gör, göra en bra instats i mina åtaganden. Ödmjukhet är mitt senaste tillägg på listan. Jag känner mig dock relativt nöjd med mig själv, om man upptäcker någon brist så får man ju försöka åtgärda den. Men självklart är det långt kvar tills jag är perfekt, då måste även min framtid vara inkluderad.
Varifrån kommer alla krav då? Jag antar att jag aldrig känt mig tillräckligt bra på någonting, aldrig varit tillräckligt smart eller trevlig, aldrig tillräcklig, alltid utanför och annorlunda. Fram tills jag flyttade till Uppsala här blev jag plötsligt någon, jag fick ett visst värde. Och kunde börja bli den person jag alltid önskat att jag var. En viss del av ensamheten verkar dock aldrig lämna mig.

Jag försöker se arg ut men lyckas väl sådär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0