Insikt nummer 7.
Utnyttjande.
Det är okej att utnyttja andra tills de säger stopp, de flesta gör det och förväntar sig även att man skall göra det i en del situationer. När känslor än inblandade blir det dock inte lika roligt.
Insikt nummer 6.
Efterbliven.
När jag var yngre var jag i det närmaste efterbliven, kan jag tycka så här i efterhand. Jag fattade verkligen ingenting om socialasituationer. Jag visste inte hur man skuffa vänner, hur man fick ett förhållande att funka, hur man knöt an till någon. Allt var verkligen av eller på, nu eller aldrig, det fanns inge mittemellan. Dessutom var jag ganska flitig på att döma mig själv eftersom jag inte var som de andra, jag kunde inte förstå hur andra funkade. Vilket ju gjorde mig ännu mer rädd och osäker, jag var så rädd för att göra fel att jag inte vågade göra något alls. Jag gick snarast bakåt i utvecklingen under tonåren.
Som tur var känns det ju som att jag hamnat på rätt spår nu i alla fall.
När jag var yngre var jag i det närmaste efterbliven, kan jag tycka så här i efterhand. Jag fattade verkligen ingenting om socialasituationer. Jag visste inte hur man skuffa vänner, hur man fick ett förhållande att funka, hur man knöt an till någon. Allt var verkligen av eller på, nu eller aldrig, det fanns inge mittemellan. Dessutom var jag ganska flitig på att döma mig själv eftersom jag inte var som de andra, jag kunde inte förstå hur andra funkade. Vilket ju gjorde mig ännu mer rädd och osäker, jag var så rädd för att göra fel att jag inte vågade göra något alls. Jag gick snarast bakåt i utvecklingen under tonåren.
Som tur var känns det ju som att jag hamnat på rätt spår nu i alla fall.
Insikt nummer 5.
Press.
Jag har insett att man kan pressa sig själv så jävla mycket längre än man tror. Jag har lärt mig att om man pressar sig själv till gränsen under en längre period så får man också betala igen för det senare.
Grejen är väl att allt skall vara lagom.
Jag har insett att man kan pressa sig själv så jävla mycket längre än man tror. Jag har lärt mig att om man pressar sig själv till gränsen under en längre period så får man också betala igen för det senare.
Grejen är väl att allt skall vara lagom.
Insikt nummer 4.
Anpassning.
Jag har insett att den enda som tjänar på att jag anpassar mig är jag själv. Därför bör jag inte anpassa mig på något annat sätt än vad som passar mig, som jag vinner på. Jag kommer antagligen glödja fler genom att vara mig själv och inte försöka vara som jag tror att andra vill att jag skall vara för det kan jag aldrig veta. Jag kan dock veta hur jag vill att jag själv skall vara och spela ut det.
Jag har insett att den enda som tjänar på att jag anpassar mig är jag själv. Därför bör jag inte anpassa mig på något annat sätt än vad som passar mig, som jag vinner på. Jag kommer antagligen glödja fler genom att vara mig själv och inte försöka vara som jag tror att andra vill att jag skall vara för det kan jag aldrig veta. Jag kan dock veta hur jag vill att jag själv skall vara och spela ut det.
Insikt nummer 3.
Pubrunda.
Om man tänkt gå en hel pubrunda och då dricka 13 öl så skall man noga betänka vad man stoppar i sig innan. Två ägg och lite bönröra räcker inte. En kebabpizza eller en kopp smör är nog mer lämpligt.
Om man tänkt gå en hel pubrunda och då dricka 13 öl så skall man noga betänka vad man stoppar i sig innan. Två ägg och lite bönröra räcker inte. En kebabpizza eller en kopp smör är nog mer lämpligt.
Insikt nummer 2.
Lögner.
Att kunna utnyttja lögner på ett bra sätt är en tillgång. Du kan slippa undan obehagligheter och annat. Alla tycker om det så länge det är roligt och ytterst få bryr sig om ifall du tänjer lite på sanningen, så länge du gör det snyggt.
Att kunna utnyttja lögner på ett bra sätt är en tillgång. Du kan slippa undan obehagligheter och annat. Alla tycker om det så länge det är roligt och ytterst få bryr sig om ifall du tänjer lite på sanningen, så länge du gör det snyggt.
Insikt nummer 1.
Fejka.
Att fejka kan ha många fördelar. Om man till exempel är skitsur men skall jobba i en kassa eller servera på en middag, så låtsas man att man är glad, då blir man ofta bättre bemött och tillsist tror man att man faktiskt är glad. Dessutom tycker ens chef bättre om en. Man kan låtsas att man är bättre än vad man tycker att man är och då tycker folk bättre om en och till och med en själv kan tycka bättre om en för att man lyckas vara bättre.
Att fejka kan ha många fördelar. Om man till exempel är skitsur men skall jobba i en kassa eller servera på en middag, så låtsas man att man är glad, då blir man ofta bättre bemött och tillsist tror man att man faktiskt är glad. Dessutom tycker ens chef bättre om en. Man kan låtsas att man är bättre än vad man tycker att man är och då tycker folk bättre om en och till och med en själv kan tycka bättre om en för att man lyckas vara bättre.
Bekräftelse och viljan att straffa sig själv.
Jag kom att tänka på att det bästa som fanns en gång var att sova sked. Det var likom höjden av allt, att få ligga med ryggen mot hans mage och bli omfamnad. Jag vet inte var förändringen skedde men tanken tilltalar mig inte alls längre. Om jag delar säng med någon jag tycker om så skulle jag nog föredra att ligga med ansiktet mot honom, så att han inte tror att jag ignorerar honom och försvinner utan att jag märker det eller hinner hindra honom.
Att ligga sked var en sorts bekräftelse. Han håller om mig för att han tycker om det och jag behöver egentligen inte göra något, bara ta emot. Kanske är det passiviteten som skrämmer mig. Allt för mycket har gått till spillo och runnit ut i sanden på grund av min passivitet och oförmåga till att uttrycka mig. Men det är också så att jag inte längre söker bekräftelse. Inte samma yttre bekräftelse som förr åtminstone. Hur jag ser ut spelar nästan ingen roll jämfört med hur jag beter mig och det största problemet med det verkar vara att jag inte märks.
Men ändå, när misslyckandena står en i magen så får jag bara en sådan stark vilja att plåga mig, straffa mig för att jag är en sådan ynklig värdelös människa. Det slutas äta och bröjas träna, hatiska tankar tänks och det där målet om perfektion bubblar åter upp till ytan. Och jag gör föga motstånd, för jag vill inte. Jag tror att livet är en lidelse och att lycka är farligt. Vad är lycka? Två marsvin och en egen lägenhet? Längre än så vågar jag inte sträcka mig.
Det gäller att inte ha för höga förväntningar för då jävlar kan man ju bli besviken. Ibland tror jag ändock att jag blivit besviken för många gånger för att kunna såras igen. Jag hyser inget hopp om framtiden, det gör jag faktiskt inte.
Att ligga sked var en sorts bekräftelse. Han håller om mig för att han tycker om det och jag behöver egentligen inte göra något, bara ta emot. Kanske är det passiviteten som skrämmer mig. Allt för mycket har gått till spillo och runnit ut i sanden på grund av min passivitet och oförmåga till att uttrycka mig. Men det är också så att jag inte längre söker bekräftelse. Inte samma yttre bekräftelse som förr åtminstone. Hur jag ser ut spelar nästan ingen roll jämfört med hur jag beter mig och det största problemet med det verkar vara att jag inte märks.
Men ändå, när misslyckandena står en i magen så får jag bara en sådan stark vilja att plåga mig, straffa mig för att jag är en sådan ynklig värdelös människa. Det slutas äta och bröjas träna, hatiska tankar tänks och det där målet om perfektion bubblar åter upp till ytan. Och jag gör föga motstånd, för jag vill inte. Jag tror att livet är en lidelse och att lycka är farligt. Vad är lycka? Två marsvin och en egen lägenhet? Längre än så vågar jag inte sträcka mig.
Det gäller att inte ha för höga förväntningar för då jävlar kan man ju bli besviken. Ibland tror jag ändock att jag blivit besviken för många gånger för att kunna såras igen. Jag hyser inget hopp om framtiden, det gör jag faktiskt inte.