Svettig date.

Popeye har stulit mitt hjärta.
Åh jag höll nästan på att glömma en av de bästa grejerna! När vi var klara och höll på att sadla av och tvätta bett och sånt så var det tre stycken ur min ridgrupp som gav mig beröm! Det har aldrig hänt förut. Björn så till och med att han inte kunde förstå hur jag vågade rida Popeye på hopplektionerna. Kände mig rättså smikrad, men så hade jag ockå sagt att jag var lite rädd i början av övningen så de kanske tyckte att jag behövde lite uppskattning. Roligt i vilket fall. :o)
Nu är det duschen som gäller. Bye.
Söndag.
Jag har hamnat i något sorts glapp. Vet att jag måste plugga men gör det inte ändå och jag gör inget annat vettigt heller. Jag kan bara inte förmå mig, eller jag bara gör det inte. Men imorn då ska jag ta tag i saker.
Först städa lite, planera lite och sen skrida till verket. Det är inte bra att bara sitta och hänga på det här sättet.
Men nu är det stallet som gäller.
Bye.
Red red wine..
Var ju hem till mamma en snabbis idag och även till min kusin då. Väldigt söt bebis, otroligt bra på att grimasera och se ut som om hon just ätit en daggmask.
Passade på att få mitt ben undersökt och hon trodde bara att det var en överansträngning i ett muskelfäste. Fick också en burk med Omeprazol (Losec). Så nu kanske min mage blir glad också. :o)
Min mamma är specialist i smärtlindring, hon har papper på det från socialstyrelsen. Tyckte det var lite roligt. Egentligen heter det algologi, men det säger ju inget till vanliga människor, som jag. Smärtlindring får mig dock att tänka på ipren och plåster eller en tröstande famn när man är ledsen. Det är dock inte detta som min mamma jobbar med.
Nu borde jag egentligen göra min i ordning och sticka till Linken, men klockan är ju bara åtta. Rödvis-baksmällan sen igår gick just över dock så jag känner mig väl inte allför entusiastisk till att börja dricka igen. Rödvin är ondska.
Troubles on the way.
Som tur var har veckan varit som socker för min självkänsla. Förutom blommor har jag även fått komplimanger av många slag och jag har skrattat en hel del.
Men ändå, kroppsligt har den varit kass och när jag har ont blir jag sur. Uääää..
Svettig allergi.
I övrigt har jag en seg dag, trött och omotiverad. Var på stan en sväng och upptäckte i provrummet på h&m, där jag brovade gröna bh:ar, en mörk fläck på min rygg, formad exakt som brottarryggen på mina sporttoppar. För ett tag sen när mamma kom och hälsade på, precis efter jag hade tränat, så upptäckte hon en massa små små vattenblåsor på mina axlar och rygg. Hon tyckte det såg ut som om jag var allergisk mot svett, min kusin är tydligen också det. Jag kan nog erinra mig att jag varit med om det en gång förut, men jag kan också blanda ihop det med något annat. Otrevligt dock. Vad göra mot svett liksom? Jag kan ju inte sluta svettas bara sådär. Blåsorna kan jag leva med, de kommer inte så ofta, men hur kul är det att ha en mörk fläck på ryggen? Tänk om det blir värre? Kanske finns något man kan smörja in sig med, annars får man väl skynda sig att duscha varje gång man tränat.
Tänkte faktiskt göra det nu, ta en springtur, så att det inte dröjer ända till söndag innan jag får röra på mig. Imorn ska jag, brorsan och mamma, kanske Sune, till min kusin, inte samma som ovan, och spana in hennes nya bebis Hanna. Fast vi har redan sett henne, på youtube. Får väl erkänna att hon är rätt söt, men marsvin och igelkottar väcker långt större moderskänslor i mig.
Run on!
På topp.
Det är underligt det där med all saker inte kan komma om vart annat utan antingen är det flera bra saker eller flera dåliga som händer. Jag önskar mig mer jämvikt.
Har insett att jag lär höja mitt pluggtempo om jag ska hinna med allt för nästa helg är 2:a kurshelgen för BÖK och vi har ett pm att lämna in på Introkursen samt en muntligframställning på 15 minuter tills på tisdag. Sen borde jag åtminstone ha kikat på uppgifterna och kollat i boken inför omtenten i Global miljöhistoria. Läsa ett kapitel i Evolutionsbiologi-boken till den 11:e, ska jag också göra.
Som om det inte vore nog har jag insett att jag nästan måste träna varannan dag för att min mage inte ska döda mig. Mycket på en gång men det kommer kännas bar att ta tag i det och få det att funka, om det nu gör det.
Men ha det bra så ses vi.
Vita rosor.
I går hade jag en riktig motivationssvacka, tror det gäller för hela veckan. Började fundera på att man ju faktiskt ska väla kurser snart igen. Och jag bara kände att jag inte ville, att jag ville jobba igen. Men så kan det ju inte va, måste vara för att jag är så trött nu bara. För jag vill ju inte jobba, åtminstone inte med sådana jobb jag kan få tag i. Och jag vill ju lära mig, bli bra på något, bli smart och sofistikerad, intellektuell. :o) Lite mycket just nu bara.
Blev landskapssexa igår. Var inte säker på att jag skulle festa, så därför blev det självklart så. Men vi skulle gå hem vid 12, det sa Oscar. Hah.. Oskar är en riktig räv. Men jag tänkte att ny förvärvet Petter (of many colors) var lite bättre, han har ju två barn liksom. Men nädå, när jag påpekade att klockan blivit över 12 så satte han en ny tid på 01.30 och vid 2 tror jag att vi började dra oss. Men inte Oscar såklart. Vi pratade en massa om fultal. Jag ville så gärna hävda mig, men ja låg i lä. Jag funderar dock på att sätta alkolås på mig själv. Jag har börjat göra och säga konstiga saker som jag inte kan förstå eller förhindra. Känns lite obehagligt ibland, pinsamt.
Jag börjar fundera på att kanske gå till någon med min jobbiga mage, så jobbigt med all luft den tycker att den skall producera. :o/
Bye.
Blommor, del 2.
Självklart med en bukett som helmatchar min personlighet. Väldigt fin får jag säga.

Blombud.
Gjorde för övrigt just mitt kanske mest mogna bokinköp, Den nya nordiska FLORAN, känner att jag kommer ha nytta av den under min tid som biologistudent (biologinörd?) och den kostade bara 129.
Men nu är det dags att börja plugga igen. Tjipp tjipp.
Lucktext.
Jag har svårt att koncentrera mig på studierna, men jag känner ändå att jag har en ny envishet som gör att jag inte ger upp direkt. Jag vet ju liksom att jag är förbannat långsam men om jag vill komma någonstans så får jag väl anpassa mig och jobba lite hårdare. Dessutom borde jag mejla och beställa talböcker som jag nu blivit priviligerad att få tillgång till, de kommer antagligen inte göra någon skada.
Måste försöka fokusera, skulle vilja planera varje sekund, fast ändå inte. Har blivit trött också, inte så konstigt kanske, har börjat äta lite mer nu så att jag kan sova.
Träningen gick superbra i kväll, fick lust att börja träna varje dag, men jag tror inte att jag skulle palla att ducha så mycket. Heh.. fånigt men jag har ändå ganska torr hud. Och för tillfället fjällar jag värre än en död fisk! Speciellt benen verkar ha värsta hudångesten och bara spottar flagor omkring sig.
Men men, nu är det läggdags. Känner mig en smula tråkig för tillfället.
Pernod.

Jag minns inte heller sista delen, efter att vi gått från v-dala, det är bara några små fragment kvar. Läskigt, för jag vet ju att jag gjorde saker men jag vet inte varför.
Jag red 5-åringen Pernod i kväll på lektionen, tror aldrig jag ridit någon så ung tidigare. Men han var ganska rolig, lite vinglig och tittig men lyssnade fint, märktes nog lite att det är arab i honom.
Efter ridningen kändes äntligen huvudet som vanligt igen, så nu kanske jag borde sätta mig och läsa lite för jag kommer ju omöjligt kunna sova eftersom jag gick upp 3.
Tro, hopp och helvete.
I dag, huvudväk, svullna ögon, hungrig.
I kväll, födelsedagsfest hos Carro.
I morgon, plugg? Jag borde verkligen läsa, fast jag kommer väl vara bakis. Jag förstår inte var det kommer ifrån förut blev jag ju aldrig bakis, tappat formen kanske. Kanske inte gör så mycket. Har till och med funderat på en vit månad, mest för att vila levern lite så man inte måste dricka sådana mängder för att uppnå en bra nivå. En flaska vin räcker ingenstans liksom, om jag har ätit och sovit som jag ska och även om jag inte har det. Inte så bra för min kropp att förgifta den sådär.
Men nu ska jag jaga lite mat tror jag. Knäckebröd kanske, eller så ska jag drista mig ner till Lutis och köpa yughurt så att jag kan smaka på mina frukosthjärtan.
Switch.
Tack för det roliga det var kul så länge det varade, men nu har jag bättre saker för mig, som att vara bitter och ledsen t ex.
Kärlek är inte för mig helt enkelt.
Stängd dörr.
Nu när min blogg fått fler läsare känns den liksom mer viktig. Enorm egoboost. Det finns ca 25 människor som tycker att det jag skriver är så intressant att man kan läsa det varje dag. Okej, det kanske bara är ett tidsfördriv, men ändå. Jag har alltid trott att jag var för annorlunda/konstig/oförståelig/tråkig för att få en bred läsarkrets.
Och så det här med killen på Introduktionskursen, jag känner att han har en annan uppfattning av mig än vad jag brukar ge folk. Jag tror han ville sitta bredvid mig idag med för att han tycker jag är rolig, inte för att jag är snygg. Som om han kände någon sorts samhörighet. Och det enda jag gjort är att fördriva tiden på bästa, för stunden, möjliga sätt. Jag har inte tänkt på vad jag gjort eller sagt, det har bara kommit av sig självt. Steget mellan tanke och handling har nästan försvunnit, vilken enorm förändring för mig som alltid tidigare tänkt tusen steg innan jag tagit till handlig, eller undvikit att göra det.
Bekräftelse får en att växa, så är det. Det är därför jag alltid haft så lätt för att anpassa mig, för att det minsta berömmet fått mig att blomstra och stänglarna har såklart sökt sig mot solen, åt det håll berömmet kommit ifrån. Men inte för långt såklart, man får j inte tro att man är något, tro att man kan bli något, att man inte är som alla andra.
Kanske börjar alla fel bli rätt och lösningen till mitt livs gåta att närma sig.
Hittade två underbara bloggar idag, djupa som oceaner och inspirerande. Tänker dock inte länka dem.
Saker att göra i morgon(idag):
- Plugga
- Träna
- Ta en tur på stan och fixa;
csn pengarna
en ny huvudkudde
kanske en klänning
förhoppningsvis en cykellampa
- Äta lunch på Uplands
Så nu ska jag försöka sova.
Sweet dreams.
Inlärning.
Men fan ingen har kommenterat Alice! Hon känner sig nästan lite lessen, speciellt eftersom Alaska fick beröm. Men jag antar att bilden inte gör rättvisa för alla som sett henne tycker om henne och jag kan inte sluta förundras över hur hennes färg går ihop med alla andra gröna saker jag har på mitt rum.
Tror jag har någon sorts period av kreativitet eller kanske är det bara mitt sinne som är ovanligt fantasirkt.
Var på en riktigt bra föreläsning nyss om hur man bäst lär sig saker, eller rättare sagt så fick vi göra ett test som visade vilken inlärningstyp man var och sen fick vi massa tips och sånt. Riktigt bra. Jag är en Reader/Wrighter, jag lär mig bäst genom att läsa ocks skriva. Lite synd är ju att jag läser så extremt långsamt, inte skriver jag snyggt heller, inte för hand i vart fall.
En annan rolig ska med kusen är att jag får kontakt med folk. Första gånge jag var där satt jag bredvid en kille som satt och skrattade åt mina skämt och de två senaste gångerna har det varit en annan kille. Underbart, jag älskar när folk skrattar åt mig! Inte elakt kanske men när jag är lite konstig sådär.
Jag fick för ett tag sen frågan "Vad gör dig speciell då?". Hemsk fråga tyckte jag först för jag hatar att räkna upp massa saker sådär. Men jag har ändå inte kunnat släppa den helt och eftersom jag har en knasperiod nu så är det inte så svårt att ge förslag på konstigheter jag har för mig som:
*att döpa mina möbler, alla på A.
*att jag inte ha en tv och inte sörja det det minsta
*att jag adopterar andras pälsmössor och döper dem till Stig
*att jag har bra kontroll över känslor och tankar
*att jag är helt övertygad om att allt handlar om psykologi
*drömmen om att alla mina ägodelar skulle vara gröna, vilken jag haft sen jag var 10.
Sen kommer jag inte på så mycket mer än saker jag kan göra med min kropp och det är ju inte så kul att läsa om kanske.
Men nu borde jag verkligen skriva klar min orsaksanalys.
Imorgon är det fredag..
Ofokusering.
Tillåt mig att presentera min nya älskling Alice:

Soffan av soffor! :o)
Stress.
Idag hade jag ingen annan utväg. Efter en natt med dålig sömn och en dag med både jobb på Uplands och lång kvällslektion, sen skulle jag ju hinna och orka träna också. Fick lägga i nästa växel, fast jag lovat att försöka undvika stress. Självklart gick träningen bättre än på aslänge, men nu har jag huvudvärk. :o(
Jag har tre mål med den här hösten:
1. Klara alla kurser.
2. Återfå träningsformen jag hade i våras.
3. Inte stressa.
Eftersom jag dragit ner en del på maten blir det dock lite jobbigt med allt, eftersom jag inte är förälskad. I våras gick det ju bra för att min stressnivå nådde nya höjder, men med lite vilja går det kanske ändå? Och när man tränar måste man väl få vara "stressad", eller taggad, det är ju då man orkar bäst. Bara man kan komma ifrån det sen. Får se hur det går.
Tur.
Nu måste jag bara lyckas tvinga mig själv till att sluta tänka på saker/människor som luktar gott. Allt skulle bli så mycket lättare då.

Motivationsångest.
Unnar jag mig inte lite för mycket fritid och festar jag inte liiite för mycket? Borde jag inte umgås lite mer med mina biologiböcker än vad jag har gjort? Borde jag inte ta mig själv i kragen innan det är försent, det räcker med en vecka?
Skärpning. Jag åkallar alla tankar som sprungit iväg på andra aktiviteter, all energi som sipprar ut på golvet alla drömmar jag unnat mig, alla funderingar som icke är relavanta för tillfället. Jag åkallar känslomässig och tankemässig diciplin och struktur, jag åkallar motivation och målinriktning.
För jag SKA klara av den här terminen, utan att äta kakor* som fuckar upp mitt liv.
*Att göra saker man inte borde bara för att man tycker om det är som att äta upp överraskningskakan, man bakat till mamman man gjort besviken för att göra henne glad igen, bara för att den luktar så gott.
Fotogenique.
Jag tänkte nu att jag skulle jämföra för att se om det är så.
Två kort från fredagskvällen:
(notera att mängden alkohol i blodet var markant högre på det senare kortet)


Flöjtmannen är väl den mest markanta skillnaden kan man väl påstå, min granne Christian, med choklad i ansiktet, är inte heller med på det första kortet, jag har ändrat min och bytt halsband. Men i övrigt ser jag ingen som helst skillnad. Om man ska ta kort hemma blir det lite svårt att få med flöjtmannen eftersom "Blecket" äger honom, men Christian är ju ingen omöjlighet.
Ny fas.
Dessutom ter sig inte alla andra människor som mer eller mindre ointressanta, det där totala ointresset som jag njutit av ett tag har börjat ge vika. Kanske har sommaren varit någon sorts läkningsperiod.
Jag undrar hur lång denna period kommer att bli, vad som kommer härnäst.
Recentior.
Blev efterfest här i korridoren in på småtimmarna, eller ja till sextiden typ. Mycket roligt var allt och god mat på sittningen.
Om jag hade läst mitt horoskop för den här månaden så lovar jag att det hade stått om pengar, inte får att jag tror på sånt men ändå. Hittade 200 spänn på golvet igår, som nån tappat. I förmiddags ringde mamma och sa att hon fört över pengar för halva min soffa, som för övrigt kommer på onsdag, dessutom ville hon betala månadens hyra. Väldigt sweet får jag säga. :o)
Det går bra nu.
och så försvann hon in i framtiden..
The sum of all fears.
Löning.
Fick dels min klubbverkslön, som borde kommit i början av sommaren, vilken fortare än kvikt gick åt till ett par nya stövlar, sånär som på 37 kronor.
Jag fick även utbetalning av pengarna jag för ett och ett halvt år sedan satte in på en aktieindex obligation i shb. Det var mycket pengar jag satte in och jag har väl ångrat mig lite efteråt för jag anade att banken var inkompetent. Vilken den också var. På 18 månader har en summa på nästan hundra tusen inte vuxit mer än 2000! Det är så patetiskt att man vill skratta. Att inte banken skäms och ber om ursäkt eller nåt. Jaja, jag får väl planera ett bättre öde åt dem i fortsättningen och inte lita på något jäkla bank.
I morgon är det fredag och jag ska köpa en almanacka.
Mer mer..
Jag känner att det där bekräftelsesökandet börjar komma tillbaka, att jag börjar fokusera allt mer på mig själv, på ett tråkigt sätt.
Kravlöshet och låga förväntningar. Att vara så nöjd med tillvaron som den är att allt annat man gör ter sig som underhållning oavsett vad det är. Allt man gör gör man för sin egen skull.
Kanske ska jag inte hetsa upp mig utan bara ta allt som det kommer. Känslor är ju trots allt roliga bara man kan hålla en viss distans.
Närhet.
Jag hade det vanliga problemet med närhet, det vill säga bristen på det, och jag insåg att jag inte kunde hitta någon rimlig lösning på problemet. Eftersom jag vägrade att ha en relation om jag inte var kär och enda sättat att få en relation att funk är just att inte vara kär, blir man det så kan man börja räkna ner direkt.
Så jag tänkte att varför inte bara försöka ta bort hela broblemet? Så genom känslomässig kontroll och målmedvetenhet så kom jag liksom över längtan. Att jag blev en smula cynisk på köpet var bara ett plus.
Tack och lov verkade återfallet bara varit något högst tillfälligt.
All energi som jag tidigare lade på att ständigt söka efter en partner kan jag nu lägga på viktigare saker som studier och vänner.
Back to black.
Dessutom har jag två kvällar under den senaste tiden känt en längtan efter sällskap och hud mot hud när jag legat vaken i min 120 säng. Avskyvärt. Jag vill inte gå dit igen.
Jag behöver problem.
Stig - Like a dream coming true.
När jag stod och blåste håret tidigare i kväll knackade det plötsligt på dörren. Jag öppnade och fick se bror, min bror och Max. På huvudet hade Max en gammal pälsmössa, från gymnasiet. Ett ljus tändes i mina ögon, jag snappade åt mig mössan kramade den, kliade den lite, adopterade den och döpte den till Stig, efter gårdagens igelkott fantasi. Nu bor han här hos mig, ligger och myser ihopkurad i mitt knä. Lyckan är total.
Igelkott.
Jag kan bara inte motstå dem, så fort jag ser en vill jag bara springa fram och klappa eller lyfta upp den. Får verkligen behärska mig för att inte göra det. Det är när de tassar fram på sina små fossingar med tändsticksbenen under den rundade kroppen som mina moderskänslor börjar skena. Om det nu är moderskänslor, det kanske är marsvinskänslor, för de påminner en hel del om marsvin.
I Uppsala finns många kottar. En i trädgården på uplands, som jag klappat flera gånger, klappade en på vägen hem från uplands här om dagen, det var en ungkott, och på vägen hem från stallet i kväll så såg jag en springa över vägen och försöka kravla sig upp på trottoaren, det var nästan så att jag stannade och hjälpte den men jag lyckades hålla mig.


Vad nu?
Min nyckel har kommit fram. Det var mamma som hade stulit den! Av misstag. Så jag ska få den imorn när hon kommer hit. Skönt.
När jag cyklade hem från stallet nyss hände en mystisk sak, eller inte alls mystisk egentligen. Men rätt var det var så uppfatade jag något på vägen, stannade och vände cykeln och visst var det en plånbok. Jag tänkte när jag plockade upp den att det skulle vara najs om den var helt tom sånär som på 2000 spänn, på skoj. Efter att ha tittat igenom den lite snabbt i mörkret insåg jag att den enda id-handlingen är ett bibliotekskort till universitetet, med en handskrivet asiatiskt namn på och ett passerkort. Men det intressantaste är att det även ligger 1390 kronor däri. Ska ringa polisen imorgon, tycker inte om att ta andras saker.
På ridningen, som jag nästan kom försent till, fick jag min älskling Popeye! Det gick riktigt bra fram till sista övningen då han började studsa över bommarna på marken och försöka dra iväg och småbocka och sparka bakut. Buse. Men han lugnade sig till slut och jag svävade iväg i drömmar om att ha honom som min egen, det vore najs. :o)
Kultur.
Kulturnatt var det idag. Kom till uplands vid 10 med en riktigt najs frisyr, har sällan bra hårdagar nu för tiden men idag var en sån dag. Min bror och Per kom med sina tavlor och sen kom folk men först kom Klepto eller Kleptotanten. Klepto är en tant som härjar i kvarteret och snor allt hon kommer åt, kleptomani. Hos oss råkade hon dock bara tappa några godisar.
Var inte så sur iadg men min mage gjorde ont ungefär till klockan 21, så jag försöke undvika mat tills dess. Mat tycks vara dåligt för min mage då den ofta börjar protestera vilt och tillverka massa luft som vill komma upp och ut genom halsen.
Mina nycklar försvann också spårlöst. Har letat på alla möjliga och halvmöjliga ställen, men de är väck. Har aldrig varit gladare över att jag gick hemifrån utan att låsa.
Mamma och Sune kom förbi en sväng och tittade på Pers och Pers vernissage. Sen spelade Dryg och Pobe. Sen Leif Alpsjö och sist men inte minst Gondolas. Jag satt och vaktade fiket, orka lyssna på musik.
01.30 fick jag gå hem.
Rätt nöjd ändå, även om jag kanske inte alltid är värlends bästa kulturchef. Nu ska jag sova.
Nighty night.
Humör.
Tidigare har jag varit relativt förskonad från detta. På gott och ont.
Det är när jag tvingas att göra saker jag inte vill göra som humöret kommer fram. Specillt när jag tvingas ringa och be någon om en tjänst. De senaste två gångerna jag gjort detta har jag drabbats av frustrerande raseriutbrott, eller inbrott. För det märks nog inte så mycket på ytan, men inuti vet jag inte vad jag ska ta mig till, lite som panik, rädd att jag skall spricka. Det känns aningen skrämmande men samtidigt facinerande. Antar att jag har en hel del humör innestående sen tidigare.
Blä. Borde sova, värsta mastodontdagen imorgon. Och allt jag vill är att sitta ensam på mitt rum.
Semester.
Haft lite fullt upp sen jag kom hem, blev spontanfest och sen jobb på uplands och så ny kurs och planering inför kulturnatten. Glad och med en förnyad energi känner jag mig sugen på att ta mig i kast med min tredje höst i Uppsala.
Men först:
Thasos!

Det obligatoriska "före"-kortet.




Besökte ett kloster, en olivoljefabrik, arkeologiska utgrävningar, ett konstmuseum, en kyrka, en helig källa, en kyrkogård och staden på andra sidan ön. Limenaria.






Och det lika obligatoriska "efter"-kortet.
Thasos.
Det ar varmt, soligt, vagorna ar harliga och allt ar till belatenhet forutom myggen. Har fatt massor av bett.
Ses pa onsdag!