Uppdatering.

Fredag.
Ja nu har jag peppat upp mig som fan. Jag har tvingat på mig rollen som partyprinsessa, som ett par skinntighta srebtvättade jeans. För det är ju det det handlar om. Att inta en roll. Har jobbat ganska länge på rollen som lite mognare, vuxnare och världsvan. Men den verkar inte passa just nu så den får ligga på hyllan, tills på måndag i alla fall. Hängiven inlevelse och passion, är bra egenskaper för den här rollen. Precis om humor, humor är det viktigaste av allt annars är det ingen mening. Alkoholhalten behöver också höjas lite, men det verkar inte bli några problem, jag är lättpåverkad som ett litet barn, typ. Typ är ute isch, är mycket häftigare. ;o)

Jag åt ärtsoppa nyss, för första gången sedan dagis. Har inte velat ge den en ny chans sedan jag under ett anfall av magsjuka, en kort tid efter inmundigandet av denna soppa kräktes och nös på samma gång och därav fick ärtsoppa ut genom näsan. Inte så trevligt. MEN, kvällens soppa var faktiskt kick-ass, asgod och full av fläsk. 1 poäng till Ida och Johanna, nya ärtisar på Uplands.

Jag drack bacardi razz med russian till och även det var en lysande kombination.

Skål och välkommna.

Crazy Daizy!

Fredag.
Det har pågått en del hyckleri den senaste veckan. Hyckleri inför öppna dörrar. Nu är det helt och därmed veckans höjdpunkt och det är nu allt stlälls på sin spets. Har jag lyckats hyckla från några känslor? Nej. Men kanske om jag får en sån där helgalen kväll som ställer allt på ända? Jag försöker truga mig. Kanske om jag har tråkigt ett tag så blir jag mer taggad igen? Det har faktiskt varit ganska fullt upp den här veckan så känslorna har liksom spätts ut. Kanske.

Well.. annars tänker jag köra på ändå. Jag vill.


Jag skulle vilja ha en kväll som liknar den som den här mannen tycks ha haft.
(Bild tagen alldeles utanför festivalområdet, Arvika 2001)


Som gymnasiet fast roligt.

Torsdag.
Hade fysiklektion mellan 10.30 och 12, det första "riktiga" lektionen. Har varit lite orolig för att det skall vara lika omöjligt som jag tyckte att det var i gymnasiet. Men vi fick några öningsuppgifter, i och för sig bara på prefix och "gällande siffror" men det var lätt och jag var inte sist klar, kändes som en liten tröst åtminstone. Vi får se hur det känns sen när boken kommer.

lsDagarna blir så länga när man går upp så tidigt. Igår hann jag till och med med att träna mellan registreringen på fysiken och på matten, sen hann jag med en promenad innan jag la mig också. Fett najs.

Imorgon är det tänkt att jag ska hinna med att träna också. Igår tog jag en vända upp på vågen för första gången efter jul och döm om min förvåning när den stannade på ~70! Hela hösten har jag slitit för att komma under 70 men inte varit under 72 (med skor, väger mig alltid på vågen i gymmet och orkar aldrig ta av skorna) nu känna det inte som jag ansträngt mig alls; haft jullov, semester och så var jag sjuk en vecka. Man borde kanske ha egyptiska förkylningar oftare, för jag tror den tog hårt på musklerna på mina lår, men dem tycker jag inte alls om så det var ju bara bra. Nu blir det Lilla svarta på lördag. :o)


Crawling.

Tisdag.
Sakta men säkert kommer de krypande, känslorna. Tror jag i varje fall, eller så är det ren inbillning. Pirr i magen är det i alla fall inte, bara lite halsbränna och gaser. Jag kan inte minnas sist jag hade pirr i magen, eller jag minns en gång i trean på gymnasiet, det var just jullov och jag hade åkt hem till pappa. Tre år sen var det. Men fuck magpirr. Kärlek är ändå helt random, blir jag kär i någon blir det alltid fel så det är bättre att inte bli det och nöja sig med vanlig layed back attraktion, sådan man kan utveckla om man vill, eller strunta i det. Men lite spänning vill man ju ha åtminståne, det får inte vara för lätt.


Dagen i övrigt har varit händelserik. Vaknade redan vid 7.30, för att aklimatisera mig inför plugget imorn. Sedan skrev jag klart hemtentan i genetik, jag hoppas verkligen att jag har rätt på alla frågor jag svarade på för annars blir det omtenta och det vore bajs, inte minst för att jag ska sälja boken men kanske mest för att jag tycker det är helt hopplöst med genetik, så jäkla mycket man ska hålla reda på, mitt förstånd är för litet.

Jag tog en promenad upp till mamma och hämtade bilen, passade på att ställa mig på vågen och den visade förvånansvärt lite, åkte ner till Carro som var mitt uppe i flyttandet och plockade upp hennes tv, som jag fått. Sen blev det Willys, CVL och träff med mamma för att kolla efter en svart, lång klänning. Är ju numer kårmarskalk och då lär man ha en svart blåsa, vita handskar, studentmössa, svarta skor som täcker häl och tå och så är det säkert bra med ett fint smajl också. Vi kollade förs på secondhand, men där fanns inget så vi gick till
Mäster Arnes, lätt snyggaste festekiperingen i stan, där var det rea och den unge killen vid disken slängde genast fram en tvådelad svart klänning med pärlbroderier på livet. Den passade perfekt, i stort sett, och var nedsatt med 50% så vi tog den direkt. Hade inte trott att det skulle gå så fort riktigt. Kände mig dock aningen tjock, men alla sa att jag var snygg så jag tänkte att det fick duga. Nu måste jag bara ha ett par skor, sen är allt klart inför middagen på slottet 25:e.
Sen var vi på ikea och nu sitter jag här.

Imorgon väntar komvux, det ska bli spännande.


24 dagar.

När min mamma träffade min pappa när hon var 19 så fastade hon i 24 dagar och gick ner 9-10 kg. Jag skulle också kunna gå ner så mycket utan att det gjorde så mycket. Kilona har liksom smugit sig på och de vägrara att smyga av igen. Mamma är inte riktigt lika diciplinerad nu så hon ska börja med nutrilätt. Hon har alltid varit helt emot sådant men sedan fick hon höra om ny forskning som visade att det faktiskt funkade. Jag funderar också på att testa, inte för att jag är direkt tjock nu, men jag ligger på gränsen och det är inte längre lia lätt som förut att gå ner i vikt. Det bästa vore väl att bli kär, men mina känslor har som sagt tagit semestr och är no where to be found.

Nu ska jag gå ut i solen. Kanske är det så ljust att man kan ha solglasögon.

May I..?

Fredag.
Igår blev det lite fest till slut. Jag, Annie, Chris, Christian och Annis kompis satt och tubade, wickade och googlade allt som vi kom på att prata om. Sen gick jag ich Chris på Snerkan och sakade rumpan en liten stund. Det var skoj som fan och jag blev ordentligt full på bara en flaska vin, det ändes bra, som en helt ny värld. Lite efterfest blev det också med Oscar och Pär och vi åt nästan upp Anders pizza, han blev nog inte så glad, men vi tycker inte så mycket om honom ändå.

Jag presenterade mig åter för personen som en gång kallade mig crazyperson, han tycktes inte komma ihåg mig men var bekant med namnet Pauie på grund av Max, när han sen gick gav han mig en puss på handen.
Vid 4 tror jag att jag somnade efter en kväll på topp.

Klax.

Torsdag.
Plötsligt hände det, jag blev klar i tid. De senaste arbetena som producerats under hösten har alltid givit mig panik och jag har inte blivit helt nöjd med något av dem. 
MRSA, var däremot en enklare biff att steka, verkar det som. Jag blev inte bara klar precis i tid utan är även mycket nöjd med resultatet. Kanske beror det på att jag skickade ett första utkast till min mor och cashade in lite beröm och även pratade lite i allmänhet om arbetens längd med min bror. Men jag vet inte, det känns som om jag fick med en hel del viktigt.

Kvällen spenderade jag inne på Max rum tillsammans med Max, Chris och Christian spelandes 90-tals spelet Klax, samtidigt som vi lyssnade på 90-talsmusik. Lite lagom nördigt sådär. But that's just the way we like it.

Mitt ständiga problem är längden på textstycken. Jag är expert på att vara kort och koncis och sneglar avundsjukt på dem som lyckas skriva sida efter sida efter sida i om ett ämne. MRSA-arbetet skulle vara 4-8 sidor och blev exakt 4 plus lite referenser på sida 5, jag hade då ikluderat en hel sida med bara diagram.

Nu är det lungor och gälar som gäller. Att läsa på engelska känns dock inte så lockande så jag tänkte försöka ta mig till biblioteket och se om jag hittar någon bok i djurfysiologi imorgon. Jag känner mig alltid lite vilsen på bibliotek.

Åka pulka med Darthion?

Natt till onsdag.
Efter att ha sagt godnatt till min bandy-idol på msn, tagit av mig kläderna och läst ett kapitel ur Kafka på stranden, upptäckte jag att det var svårare att somna än sist. Tankarna ville inte ligga still så jag fick hålla i dem och då funkade det till sist. Innan jag vaknade, eller kanske var det tiden mellan det att klockan ringt och punkten då jag kände mig vaken, drömde jag en dröm. I drömmen var jag på en gammal rörig gård ute i skogen, det var snö och jag hade en vännina med mig, kanske Pillan. På gården bodde den här personen som jag träffade för nästan exakt ett år sedan i en annan del av landet. Han bodde på gården med sin mamma. Vi tre, jag, vänninan och den unge mannen, skulle göra något, jag tror att vi skulle åka pulka eller bob i snön. End of scene
Vad jag inte kan förstå är först och främst varför jag drömde om honom? Vi har inte särskillt mycket kontakt längre och jag kan inte påstå att det finns ett uns kvar av den respekt, på gränsen till rädsla, jag en gång kände. För det andra verkar det högst otroligt att han skulle bo med sin mamma, eftersom han inte verkade ha mycket till övers för henne. Att de dessutom bodde i snöns land var också paradoxt eftersom vi inte såg antydan till snö då jag var hos honom. Å andra sidan hörde jag att det var snö där nu eller åtminstone förra veckan.

I och för sig så är jag inte vidskeplig och kan strunta i alltihopa.

Försäkring för dolda fel.

Tisdag.
Idag var jag på hälsokontroll på Quintiles. För studien som var tänkt att ge mig lite extra cash att leva på under det långa våren. 19000-20000 skulle man få för besväret. Det var tänkt att jag skulle leva på de pengarna under våren, som extra fickpenga utöver de 1274 jag får från csn varje månad. Men så berättade jag att jag hade nedsatt balans och då blev det tack och adjö. Men nog fan skulle jag ta av mig tröjan så han kunde kolla hjärt och lungljud först! Nödvändigt!

Sen gick jag in i en svart tunnel och ville lägga mig ner och dör för att inget blir som man tänk. Men nu är jag rätt glad igen i alla fall.

Rubrik.

Jag känner en viss avsmak för att skriva här, på grund av den senaste tidens lågkvatitativa inlägg. Jag har funderat på att ändra skrivsätt, skriva om vad som hänt istället för att improvisera.

Jag har blivit inspirerad av en bok jag fick i julklapp av min bror, skriven av en japan. Handligen utspelar sig i Japan. Den är annorlunda, japaner verkar på samma gång vara väldigt lika som olika svenskar. Intressant och lärorikt. Jag känner att jag nog är inne i en utvecklingsperiod, tar ytterligare ett steg på mot fulländandet. Man tror gång på gång att man förstått allt, att man vet hur man skall leva, men snart så förstår man att det bara är en liten liten bit av allt man måste lära sig och förtså innan man blir något, innan man kan säga att man kan något, innan man är vuxen.

Jag måste till sist slå ett slag för solbränna. Det är fett snyggt, åtminstone på mig. :o)

Anyone seen [K]?

Ja fan, k-tangenten är fortfarande helt vilsen. Jag förstår inte var han kan ha tagit vägen. Fett störigt att inte ha en hel knapp att trycka in liksom.

I natt blev det för övrigt fest. Eftersom jag låg efter så räcerdrack jag drinkar på löpande band, helt i onödan egentligen, jag skulle ju vara pigg och träna idag. Hä blidd'nt nå. Men jag lyckades kravla mig upp vid 12 och vingla ner på stan och inhandla de sista klapparna samt byta klänningen jag köpte igår som visade sig vara trasig. Köpte även mackor och en tomat som jag kalasade på när jag kom hem. Sen däckade jag i min överbelamrade soffa.

Men jag har mer att fixa! Några saker skall pulas till, klippa och klistra. Sen måste jag packa, tvätta och städa. Leta rätt på [K].

Jag tror att jag var lite inpulsiv i natt.

Två steg från kanten.

Jag undrar om det skall vara så att man på två dar kan gå från bra till total ångest och meningslöshet, utan någon speciell anledning? Kanske borde jag ändra mitt liv, men hur lätt är det då.

Jag fick i varje fall antagningsbesked fråm komvux idag, så det blir en hel del schemalagda lektioner till våren. Det är bra, så slipper jag hamna i sån här misärdygnsrytm.

Duschdags.

I-landsproblem med livet.

Imorse när jag låg och förtvivlat försökte somna, tänkte jag att livet var väldigt ok. Allt var så ok. Jag var ok, inte bra inte dålig, ok. Jag kände mig relativt glad och bekymmerslös, ok liksom. OK är inte bra, jag hatar när allt bara är som det är och inget mörker eller ljus finns i närheten utan bara en grumlig gelé. Jag vill ha upp och ner, fantasi, humor eller svart ångest.
Som ett brev på posten orkade jag inte gå upp fören 3, vilket gjorde att jag inte hann träna och pallade inte äta frukost. Illskan bara bubblade. Jag hade kastats rätt in i ett i-landsproblem. Kunde inte för mitt liv hitta på en enda jävla anledning till varför det skulle vara bra att jag levde. Jag vet ju inte ens vad jag vill göra med mitt liv och de ytterst få små drömmar jag har verkar helt omöjliga att uppnå. Om det bara fanns något jag hade lust med så hade jag kunnat göra det men jag känner mig full av konflikter. Antagligen är det skolan som spökar eftersom den inte är klar. Jag kan inte bestämma om jag ska ta ett ordentligt tag och göra något eller skjuta fram det och på grund av det kan jag inte göra något annan heller. Helt omotiverad, fast ändå inte. Känner mig dum, tråkig och meningslös. En inkompetent människa som inte gör vad jag har möjlighet till bara för att jag är för lat, seg och dum i huvet.

Men tack ändå för att allt inte känns ok längre i alla fall.

Apati.

Jag känner att jag är på g igen. Efter en tid av, jag vet inte vad, en tid av trams kanske. Jag har typ inte gjort någonting vettigt och definitivt inte pluggat, men jag har liksom inte kunnat. Jag tycker att det är lite dumt att jag ibland inte fattar ett skrot, att engelska blir som finska och alla andra tankar hoppar omkring i mitt huvud och petar på medvetandet när jag läser. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Jag tänker på framtiden och framtida studier, hur ska det gå om det blir såhär titt som tätt? Eller ar det här en engångsföreteelse?

En glad nyhet var i alla fall min lönespecifikation som jag fick idag. Jag kommer få över 1000 spänn från butikspoolen! Väldigt passande, tyvärr kommer de väl inte förrän 27:e, men bättre sent än aldrig.

Kanalisering.

Tänk om jag kunde kanalisera min energi till något vettigt istället för att syssla med trams hela dagarna. Har ju fortfarande en del plugg kvar. I övrigt är allt ganska tråkigt. Jag vill ju ha lite aktion, förra veckans fyra fester räckte inte riktigt till tydligen. Just därför att det inte hände något speciellt, träffade inga nya spännande och inspirerande människor. Kanske är det bara jag som är fett tråkig, det sägs ju att man inte har roligare än man gör sig.

Clementin.

Sucks.

Den här bloggen har blivit kass. Jag har blivit kass. Kanske borde ta ett uppehåll tills jag kan lägga ner lite mer själ i den än jag gjort den senaste månaden.

Resorb is the shit för övrigt, inte den minsta huvudvärk idag.

Knark.

Igår var jag på apoteket och bunkrade inför helgen. Resorb och Pepcid Duo, blev det. Sen tänkte jag att jag hade ju redan värktabletter och uppiggande ifall det skulle behövas. Sen kom jag på hur knasigt det är egenligen, hur liberal jag blivit mot mediciner av alla slag. Förut drog jag mig till och med för att ta huvudvärkstabletter. Det är nog inte bra att knarka för mycket. Men Resorb är ju bara bra tänker jag?

Prinsessan Leia.

På söndag hade jag tänkt bli prinsessan leia. Det är ju personalfest på Uplands med tema rymden. Jag hittade dock inga lämpliga kläder till lagomt pris på stan, så jag tänkte försöka uppfinna något här hemma. Men jag är så hungrig att jag blivit trött. Ingen matlust, ingen lust till något egentligen. Vakuum igen.

Men jag gjorde kreativa saker tidigare ändå. Avslutade till exempel en dikt jag började på för typ två år sen.

Snöstorm
Snöflingor är känslor
Virvlar och river upp
Sliter i mig


Det som betydde något
Är nu trasigt
Blodet pumpade ut i kylan
Och frös i små kristaller


Det av dig som fanns i mig
Fördes bort av vinden
Det kommer inte mer tillbaka


Och när jag slutat hata dig
Finns inget kvar

Jag är rättså nöjd.

Nu ska jag äta. Baj.


En plugg.

Jag älskar när man känner sig förvirrad över en uppgift man skall göra och läser igenom beskrivningen en gång till och förstår precis vad som förväntas av en. Jag tycker om känslan av lugn. Vad jag tycker mindre om är när ens lärare bestämmer att man ska göra si och så utan att tala om det och förväntar sig att man ska kolla hemsidan varje minut ungefär. Dessutom är sidan så knepigt uppbyggd att man inte hittar den sida man vill förän 3 timmar senare, vid kursens slut har man förstått vad som ligger var och då spelar det ju ändå ingen roll.

Imorgon ska jag gå till biologibiblioteket. Nu vill jag bara sova.

Krejvings.

Cravings. Jag har svåra goscravings, vilket är helt olikt mig, jag brukar föredra sex, men nu vill jag bara kramas. Jag är dessutom trött och har asont i halsen och magen. Det är helt enkelt en ömklig dag idag. Någon borde komma hit med en tv och film och hålla mig kramsällskap.

Men om 1½ timme ska jag till Uplands på möte.

Har festat i två dagar nu och det blir minst en fest till den här veckan och jag känner mig så jäkla klen. Så här var det aldrig förr. Visst kunde man bli bakis men inte så att man kände sig sjuk på riktigt och magen krånglade aldrig såhär. Fuck this säger jag bara. Klenis.


Ge mig kramar!

*gnäll gnäll*

Tidigare inlägg Nyare inlägg